Arkiv för kategori ‘Thoughts and feelings’

Jobbuppdatering

Publicerat: januari 11, 2011 i Thoughts and feelings

Mitt nya jobb ja… som jag redan lyckats vara sjuk från två gånger fast jag började för nästan exakt en månad sedan, bra jobbat!

Jag kan väl tyvärr inte för mitt liv säga att själva jobbet är roligt, det kan jag inte. Det funkar, jag har ju bara jobbat en månad som sagt,  men rolig är det inte. Schemat fetsuger, jag tycker att jag jobbar jämt, jag är aldrig ledig, och framför allt har maken och jag ännu mindre tid ledigt tillsammans än tidigare.
MEN! Jag har arbetskompisar! Det är helt underbart efter 10 år med bara möten i dörren med kollegorna i princip. Inte älskar jag alla mina kollegor, men än så länge stör jag mig inte så mycket på någon av dem, antagligen nyhetens behag, sånt brukar komma… Men att ha någon att prata med under dagen, ta en fika med, diskutera med, fatta beslut med, kunna luta sig mot… Det är ett otroligt lyft!
Sen går dagarna fort, väldigt fort och det är jag inte heller van vid, vips så är arbetsdagen slut!

Det finns en tjänst ute nu, med ungefär samma schema som jag hade tidigare, men jag orkar inte tänka på att byta arbetsplats just nu, och jag vill inte tillbaka till att jobba så ensam igen, inte än!

Tydligen då, verkar inte min kropp vara van att vara bland så många människor, eftersom jag drar på mig massa baskilusker eller vad det är!
Snart ska jag väl vara frisk från det här också, hoppas jag, och återgå till mitt nya lilla arbete!

Gammelkusin igen

Publicerat: januari 10, 2011 i Family, Thoughts and feelings

Jajamän, stolt ”gammelkusin” har jag blivit igen. Sötaste lilla kusinbarnet Ella har blivit storasyster till en perfekt liten bror! Nu är det extra tråkigt att vi bor så långt ifrån varandra, jag längtar efter att få krama den lille, och så Ella förstås!
Det ska bli så roligt att träffa dem lite längre fram i år, om vi åker dit eller om de kommer hit först, det vet man aldrig.
Alla verkar må bra i alla fall, även om Ella tycker att de inte hinner leka så mycket med henne längre och det är ju inte så kul förstås. Det är ju inte så lätt att vänja sig från att ha fått all uppmärksamhet till att dela uppmärksamheten med någon annan, och allra helst då en bebis, som behöver så mycket tid!

GRATTIS i alla fall, kära kusin med familj! Vi längtar efter er!

Fars dag

Publicerat: november 14, 2010 i Family, photos, Thoughts and feelings

Ett långt pass på en tung arbetsplats idag, gissa om jag känner mig trött i huvudet!
Jag hoppas och håller hårda tummar att de inte ringer mig imorgon utan jag kan få sova ut!

Det är ju fars dag idag, så när maken kom och hämtade mig på jobbet åkte vi till kyrkogården och satte ljus för papporna i min familj; morfar, farfar och framför allt pappa. Vissa dagar är saknaden större än andra, och detta är väl en sådan dag, jag blir ju lite extra påmind om vem vi inte har kvar hos oss.

Nu när jag kom hem, tände jag ett ljus för honom, satte i fönstret och satt en stund för att minnas… Inte minnas hur det var sista tiden, utan minnas honom så som han var, inte för att känna sorg och saknad utan för att le över det som vi upplevt tillsammans.
Han är oerhört saknad av mig, av oss alla i hans omgivning….

Förvånad!

Publicerat: november 7, 2010 i Thoughts and feelings

Igår pratade jag med en bekant och diskuterade just vad jag behandlade i gårdagens inlägg. Jag beklagade mig lite över att jag upplevde min älskade make lite för ineffektiv. Då svarar hon, ” min man har inte gjort något utav det en enda gång sedan vi träffades”… (Utöver duscha och äta då antar jag) och jag blir faktiskt både chockad och förvånad…
Är det så, att männen, makarna, samborna inte ägnar sig åt någon slags hushållsaktiviteter? Är det verkligen vi kvinnor som ska ha ansvar för det? Ärligt talat, jag tror att jag hade gett min make sparken som partner om vi inte hade kunnat dela på detta… Är det könsbundet? Vad händer då om två kvinnor lever tillsammans, delar de på allt då? Eller två män, ägnar de sig bara åt att byta däck på bilen och liknande, och låter hemmet förfalla?

Är det här vanligt? Borde jag vara glad och tacksam för allt han gör? Eller ja, det är jag iofs, jätteglad, men jag tycker inte att det är mitt ansvar mer än hans….
Fast, när jag tänker efter vem jag pratade med, så vet jag att mannen inte bytt blöjor en endaste gång på sina barn, som nu båda är i tioårsåldern, utan det har mamman gjort, och då borde jag inse var ribban är lagd, men det förvånar mig som sagt en hel del, att vi kvinnor står ut med det. Att tvätta all tvätt, att diska all disk, handla all mat och sedan laga den, att skura alla golv, inhandla alla kläder, tvätta alla fönster, damma hela huset osv osv, uppväger det att han ibland skruvar upp en hylla eller två, byter däck på bilen, tvättar den, kanske klipper gräsmattan om vi har någon, byter glödlampor eller nåt annat som de anser vara tillräckligt macho.

Återigen känner jag, hur otroligt tacksam jag är över att jag har hittat rätt man i mitt liv. Visst, fel och brister har han, precis som jag (så sägs det iaf *L*) men jag älskar honom högt och hjälp, vad glad jag är att delar ungefär samma värderingar…

Jag ska försöka sluta vara på så dåligt humör och gnälla emellanåt! Promise!

Tänkvärt!

Publicerat: oktober 22, 2010 i Thoughts and feelings

Ibland ramlar jag över ord, tankar och meningar på internet, som fastnar i min hjärna och mitt hjärta.
Vissa är tänkvärda varje dag, vissa kanske passar ibland, men visst finns det något att ta till sig i de flesta utav dem.

Här vill jag bjuda er på det senaste jag läste, som jag fastnade för. Läs, ta till er det som passar er, och skit i resten:-)

Livet är för kort för att slarvas bort. Älska de människor som behandlar dig väl. Välj bort de som inte gör det. Tro på att det finns en orsak till allt som sker. Om du får en chans till, så grip tag i den med båda händerna. Om det ändrar ditt liv, så låt det ske! Ingen har sagt att livet ska vara lätt!

Jag vet inte vem det kommer från, men jag kände att i mitt liv passade detta så väl in just nu. Jag borde försöka ta till mig det ordentligt känner jag!

God natt på er!

Snö!!!

Publicerat: oktober 21, 2010 i Nature, Thoughts and feelings

Snön faller minsann utanför fönstret nu, så mysigt. Den lär inte ligga kvar speciellt länge men jag tycker det är härligt. Vinterdäcken ska på i helgen, det sista ska in från balkongen och svamp ska plockas.

Jag längtar till advent, med all härligt som det för med sig. Två nya jultidningar är inköpta och jag är riktigt pysselsugen. Dags att ta fram böcker och tidningar från tidigare är för ännu mer inspiration. Ett besök på IKEA snart kanske för att spana in deras julsaker, och om en månad åker jag till Gekås. Där ska Jag verkligen botanisera i deras julutbud.

Dessutom har jag glögg att hämta på systembolaget, årets smak från Blossa.
Åh vad jag fick julkänsla hastigt och lustigt bara lite snöfall som behövdes.

Höstligt!

Publicerat: oktober 14, 2010 i Thoughts and feelings

Just nu ser det ut som om det blir en vacker höstdag ute! Jag är ledig idag, skönt skönt. Igår satt vi hela dagen med vårt ex-jobb, och jag vet inte men det känns som om vi inte kom någonstans. Det känns lite oroligt.

Men det är mycket som känns oroligt runt mig just nu, inte mitt privata liv, utan mer jobb och sånt.
Jag försöker låta bli att tänka på det så mycket, det är liksom utanför min kontroll, så att oroa mig för det innebär bara att jag går runt och mår dåligt av det.

Idag blir det ett litet besök hos mamma och bror, hos bror ska jag fotografera framstegen på hans hus, och hos mamma ska jag bara umgås lite. Kanske jag får till några fina höstfoton också om jag anstränger mig och orkar gå en bit. Det är så träligt att ha ont i benet, jag måste nog ta mig iväg till någon läkare och undersöka om det är ischias och om det går att göra något åt det. Dels blir jag på riktigt dåligt humör när jag går runt och har mer eller mindre ont hela tiden, och sedan blir jag så begränsad. Jag går kanske 100 meter sen har jag så ont att jag måste sätta mig. Hur går det med motionerandet då tror ni? Och hur långt får Ralf gå på promenad? Tur att han är liten och fortfarande kan springa runt, runt utan koppel så han får ur sitt spring i benen!
I eftermiddag bär det av till Raffe-paffes mor och syskon, han har ju bott hos oss i två veckor lite drygt nu, så jag tyckte det var dags att han fick åka dit och hälsa på. Eftersom vi inte har så många hundar i vår bekantskapskrets (utöver brorsans, men de är alldeles för stora just nu) så är det ju bra att han får komma dit och leka av sig och träna socialisering!

Jaha ja, det var min dag det! 🙂

Lite nere!

Publicerat: augusti 18, 2010 i Thoughts and feelings

Jag känner mig inte på humör, det där jag skrev om i förra inlägget spökar fortfarande, och den jag behöver prata med för att lösa det hela har SEMESTER till 30 augusti. Typiskt, typiskt. Det tröttar mig mer än jag kunnat tro och jag tappar liksom lusten för det mesta. Det kommer att ordna sig, det vet jag, men jag är en sådan person som vill ha det fixat och löst på en gång, helst igår.

Imorgon är det dessutom lite av ett avsked från kusin och kusinbarn (och pappan i familjen förstås), och det är sorgligt och gör lite ont. Det dröjer nog tills vi ses nästa gång. Det hade varit alldeles underbart att ha dem, hela familjen, här i närheten. Men, men nu är det som det är, och jag är förstås både glad och tacksam att vi har dem överhuvudtaget och att vi har en så god relation som vi har ändå.

Jobbet har börjat och det känns också lite trögt, det var inte så roligt att vara tillbaka, jag hade hellre varit hemma ett tag till.

Som sagt, jag är lite nere idag, men snart känns det bättre, jag har ändå en hel massa trevliga saker att se fram mot!

Tröttsamt!

Publicerat: augusti 16, 2010 i Thoughts and feelings

Efter ett telefonsamtal idag, känner jag mig så slutkörd, och jag vet inte varken ut eller in riktigt.
Jag gör så gott jag kan, och jag gör det som jag tycker jag ska göra, men ibland känns det som om det inte räcker till. Vad jag än gör så räcker det inte till, om jag inte gör som den andra personen vill styra upp det hela till. Jag inser att det finns orsaker till det här beteendet men det gör faktiskt inte saken så mycket enklare.

Jag är den som får ta skulden och skiten, jag är den som får bära ansvaret för saker som inte blir bra eller som inte faller i god jord. Hade denna relation varit av annan art, hade det här aldrig blivit ett stort bekymmer, men som den är just nu dränerar den mig totalt. Det kanske finns anledningar till att jag känt mig så trött under våren och under sommaren inte alls känt det så här. Det har varit en lättnad under sommaren att ha ytterst sporadisk kontakt.

Nu funderar jag på om det är värt det, om jag ska fortsätta så här, eller avsluta. Om jag ska ge upp, trots att jag hade bestämt mig för att klara av det här. Men, för vems skull? Det enda jag skulle förlora är min stolthet när jag inser att jag inte klarar av det, men det vete 17 om det inte är värt det om jag ändå mår bättre i sista änden av det.
Livet består av en hel del val, en del enklare, en del svårare…. Ibland känns det som om det vore skönt om det inte fanns några val utan bara var att följa det som vore förutbestämt. Men bara ibland….. Fast, våra val kanske också är förutbestämda, vad vet jag? Nu blev det komplicerat! 🙂

I alla fall måste jag fundera ett tag….

Bockjakten har börjat!

Publicerat: augusti 16, 2010 i Nature, photos, Thoughts and feelings
Etiketter:

Ja, alltså råbocksjakten, inte jakt på någon annan bock, började i morse.
Jag var ute med brodershjärtat tidigt tidigt i morse. Kvart över fyra ringde klockan och mörkt som attan var det ute. Vid kvart i fem var vi ute  i skogen för några timmar.
Vi såg ett rådjur men det var inte läge att skjuta, så det springer fortfarande kvar i skogen, och ingen rådjurssadel att lägga på grillen just i dag.

Det är en näst intill magisk upplevelse att sitta i skogen (denna dag var det iofs bara bakom lagården men i skogsbrynet) på morgonen och både se och höra världen runt omkring vakna. När vi kommer ut är det helt tyst i skogen, utom att blåsten rörde på löven i morse, och vi lyckades till och med smyga förbi hundarna utan att de hörde oss förrän vi satt på plats. Sedan allt eftersom vaknar världen till liv, solen stiger upp, fåglarna börjar sjunga, korna börjar råma i bakgrunden och man börjar höra bilar på vägen. Just då känner jag mig ovanligt lycklig över mitt liv!
Nu jagar ju inte jag, jag är bara med ibland, och så äter jag köttet förstås! 🙂
Det är synnerligen rogivande så länge det inte dyker upp några djur, då blir den spännande istället, oavsett om det är rådjur, hare, räv, älg eller något annat. Till och med små möss är intressanta när man sitter i ett torn och tittar ner på marken!